Italian Baroque Era Painter, 1605-1660 Italian painter. He probably trained with his father, Giacomo Maffei, before joining the workshop of the Maganza family in Vicenza. His early works, such as the Ecce homo (ex-Dianin priv. col., Padua, see Pallucchini, 1981,), were influenced by the eclectic style, between Veronese and the Bassani, of Alessandro Maganza. The St Nicholas and the Angel (1626; Vicenza, S Nicola da Tolentino), with colours like those of Veronese, yet lighter, suggests Maffei's rapid development of an independent style that is both rugged and moving. His interest in narrative, already evident in scenes from the Life of St Cajetan (Vicenza, S Stefano), was developed in the later Martyrdom of the Franciscan Minors at Nagasaki (Schio, S Francesco), which is datable to about 1630. Here, the contrast between the pale, silvery tones of the background and the darker foreground figures is derived from Tintoretto, but the exaggerated Mannerist treatment of the main figures also recalls the art of such French engravers as Jacques Bellange and Pierre Brebiette. At the same time there is also an echo of the extreme stylizations of Giovanni Demio.  Related Paintings of Maffei, Francesco :. | Sight | Perseus Liberating Andromeda | Perseus Beheading Medusa | Perseus Cutting off the Head of Medusa | Perseus Liberating Andromeda |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
William Powell Frith
English Painter, 1819-1909 His parents were in domestic employment before taking a hotel in Harrogate in 1826. They encouraged him to become an artist, despite his own desire to be an auctioneer. While at school in Dover, Frith sketched caricatures and copies of Dutch genre scenes (Dover Mus.) that betray his disposition to narratives. His taste did not accord with the academic training he received at Henry Sass's Academy in London (1835-7) and at the Royal Academy Schools (1837). Frith began his career as a portrait painter, using members of his family as models. He first exhibited at the British Institution in 1838, and during the 1840s he established himself with his entertaining historical and literary subjects in the popular tradition of C. R. Leslie, William Mulready and Sir David Wilkie. He was a member of THE CLIQUE, which included Richard Dadd, Augustus Egg, Henry O'Neil and John Phillip.
Maurycy Gottlieb
Drohobytsch, February 21/28, 1856 - Krakew, July 17, 1879) was a Jewish painter, of Polish-speaking Galician Jews from the western part of Ukraine. He was born in Drohobych (at that time Austria-Hungary), Galicia, modern Lviv region, western Ukraine. Maurycy was one of Isaac and Fanya Tigerman Gottlieb's eleven children. At fifteen, he was enrolled at the Vienna Fine Arts Academy. Later, he would study under Jan Matejko in Krakew. However, he experienced anti-semitism from his fellow students, and left Matejko's studio after less than a year, he then traveled to Norway settling in Molde. After several years he returned to Vienna to pursue his Jewish roots. At twenty, he won a gold medal from a Munich art competition for Shylock and Jessica (at right), showing a scene from Shakespeare's The Merchant of Venice. He based Jessica's face on that of Laura Rosenfeld, to whom he had proposed marriage. However, Rosenfeld rejected his proposal, and wed a Berlin banker. Gottlieb then planned to marry Lola Rosengarten, but when he heard about Rosenfeld's marriage he committed suicide by exposure to the elements, dying of complications from a cold. Despite his early death, more than three hundred of his works survive, though not all are finished. After the fall of the Iron Curtain, many Polish collections unknown in the West were discovered, and his reputation grew greatly. His brother, painter Leopold Gottlieb, was born five years after his death.